|
KOLTRAST
 
| Utseende: |
25,5 cm lång, vikten 83 till 96 g . Hanen med enfärgade svarta fjädrar, smal gul ring runt ögat och gul näbb. Honan variabelt brun, ovansidan mörkbrun, undersidan något ljusare brun, fläckig strupe, brun näbb. Unga koltrastar liknar honan men är mer rödbrun och med tydligare fläckar. – I Alperna, Pyrenéerna och norra Europa lever den likatade ringtrasten (Turdus torquatus). Deras fjäderskrud verkar fjällig och båda könen har en vit ring på bröstet. |
| Läte: |
Ljuder dämpat „zih“. Vid upphetsning, då koltrasten flyger bort eller letar efter sovplats hörs ett högt och genomträngande „tack, tack, tack“ eller „tix,tix,tix“. Den långsamma sången är melodisk och drillande. De enstaka stroferna avslutas med pressande, kvittrande toner. Som helhet verkar koltrastens sång lite melankolisk. |
| Biotop: |
Tidigare var koltrasten en ren skogsfågel. Idag kan vi oftast betrakta den som en kulturföljare dvs den finns vid människors bebyggelse, i trädgårdar och parker. I mellaneuropa är koltrasten en stannfågel. |
| Utbredning: |
Koltrasten utbredning är över stora delar av Europa, södra Asien och Nordafrika. |
| Boplats och föda: |
Födan består av snäckor, daggmaskar, insekter, frukt och bär. Koltrasten häckar i buskar, häckar och klätterväxter, på fönsterbrädor eller takbjälkar, oftast endast någon meter från marken. Fågeln bygger ett stort rede av växter och jord. Redets fördjupning polstras upp med finare material. Mellan fyra till sju ägg läggs som är grön-blå med tätbruna fläckar. Koltrasten får två-tre kullar per år, häckning från mars månad. |
| |
